Inledning
I denna text
kommer jag att informera om renar som har gjort att samer har kunnat leva i de
kalla områdena längst upp i norr. Renarna är samernas stolthet och glädje.
Det innebär att samiska språket, samernas historia, hela den samiska kulturen,
kommer från renskötarlivet. Renen är inte bara köttproducent för samerna. Av
renen får man också slöjdmaterial som horn, skinn och senor. Jag har valt att
fokusera på renars ämne består av tre delar; renar, renskiljning, renen och
natur.
Renar
Renar är hjortdjur. De lever i flockar(om en ren blir orolig och
börjar röra på sig kan de andra renarna höra det) i de norra delarna av Norden,
Ryssland och Nordamerika. I Sverige finns det ungefär 250,000 renar. Alla renar
i Sverige är tamrenar (renar som är van att leva bland människor). Varje
ren har en ägare.
Rentjuren (djur av manligt kön) kallas sarv och kan väga mellan
100 och 150 kilo.
Renhonan (djur av kvinnligt kön) kallas vaja och kan väga
mellan 60 och 90 kilo.
Ren unge kallas kalv och kan väga mellan 4 och 6 kilo när den
föds.
Renar blir 85 till 120 centimeter höga. Älgar är dubbelt så stora.
Både sarven och vajan har horn. Renen fäller sina horn varje år. Renen
päls är mycket varm för att varje hårstrå är fyllt med luft. Klövarna(en del
längst fram på fot) är breda, så renen sjunker inte ner i snö eller
sankmark(fuktig mark eller mark som blöt).
På vintern äter renarna mest olika lavar(svamp och alg som ett slags
vattenväxt).
På sommaren äter de gräs, löv, och olika växter.
I maj varje år föder vajan sin kalv. Kalven föds i kalvningslandet som
ligger i lågfjället. Där smälter solen tidigt bort snön från marken och det
finns bete för vajan. Vajan och kalven behöver lugn och ro under den tiden, så renskötarna
måste vakta sina renar mot allt som kan störa vajan och den nyfödda kalven.
På sommaren i juni och juli samlar renskötarna ihop renarna för att
märka klavarna. Renskötarna använder ofta helikopter och motorcykel för att
samla djuren och driva dem till kalvmärkningshagen. Varje renägare har ett eget
renmärke som är utskuret(med en kniv skär renskötaren in sitt märke i kalvens
öron) i renens öron. I kalvmärkningshagen spanar (letar noggrant) man efter
renkalvarna. Vajan och hennes nya kalv är märkta i båda öronen. Med en lasso fångas
kalven som följer med mamman.
I september och oktober före renarnas parningstid sker sarvslakten. En
stor mängd rentjurar slaktas. Renskötarna har god hjälp av helikopter och
motorcyklar för att samla ihop alla renar. När renarna har slaktats tas köttet
om hand i mobila(som kan köras mellan olika slaktplatser) slakterier. Där kontrolleras
köttet och förvaras kallt tills det ska säljas. Under november och december
slaktar renskötarna också många renar. Det kallas höstslakt.
Renskiljning
Inför vintern delar
renskötarna upp alla samebyns renar i mindre grupper. Den gruppen kallas
vintergrupp som består av en eller flera familjer som hjälper med varandra på vintern
att vakta renarna hela vintern.
Renarna skiljs åt i en
skiljningshage. Där har varje vintergrupp ett kontor som är en egen liten del
av hage. Renarna släpps in i mitten av skiljningshagen. Där fångar renägarna
sina renar och drar dem till sitt kontor. Samtidigt räknas renarna. Då vet renägare
hur många renar som finns.
Efter
skiljning flyttar renskötarna sina renar till vinterbeteslandet som är barrskogarna
i öster där kan renarna beta lavar. Renarna går längs gamla flyttleder.
Renskötarna följer sina djur på snöskoter. Längs flyttleden finns
övernattningskojor där renskötarna kan vila. Där finns också rasthagar för
renarna.
Renen och
natur
Alla samer har rätt att arbeta med renskötsel. Men för att få göra det
måste man tillhöra en sameby. En sameby kallas det område där samebyns renar
har rätt att beta. I Sverige finns olika sorters samebyar till exempel
skogssamebyar och fjällsamebyar. Skogssamerna stannar med sina renar i
skogslandet hela året. Fjällsamerna flyttar med sina renar mellan olika
betesmarker.
På vintern betar renarna i barrskogarna (större område med barr träd) i
öster. På sommaren betar de i fjällen i väster. Renarna betar gräs och löv
nedanför kalfjällen och de betar också gräs och växter som vissnar ner varje år
t.ex. plantor, blommor i björkskogen. De tycker om äta mycket svamp. Renarna
äter sig feta för att klara den långa vintern. Renarna gräver fram lav under
snön. Svåra vintrar kan laven täckas av is och hård snö så renarna kan inte
komma åt födan. De svälter och då måste samerna ge renarna extra mat för att de
ska klara sig över vintern.
järv, björn, varg äter renar. Om renarna går mer fritt måste det vara
svårare att hålla undan rovdjuren som gärna vill äta upp kalvarna.
Järvens föda
består i huvudsak av renkött. Järven är därför ett fruktat djur i det samiska
samhället och det rovdjur som orsakar mest skador på rennäringen. Det finns
drygt 750 järvar i Sverige.
Varg är ett hot i
renskötselområdet. Det finns nu minst 350 vargar i landet. Vargen lämnar många
rivskadade renar efter sig vid
misslyckade anfall. Renarna reagerar (handla som svar på en upplevelse) mera
på vargen än på andra rovdjur.
Björn äter renar och älgar och
den kan vara en mycket aktiv jägare under renarnas kalvningstid från slutet av
april till början av juni månad. Det finns omkring 3 300 björnar i Sverige.
Avslutning
Från av alla dessa fakta kan vi sammanfatta att renarna betar
fritt den föda som växer i skogar och fjäll. Samerna har aldrig behövt förändra
markerna för renarnas skull. Renen äter lavar. De betar också 250 olika slags
gröna växter. Renens päls klarar långa kalla vintrar. Varje renägare har ett
eget renmärke och på så sätt vet man som äger renen. Renskötarna använder
nästan allting på renen, kött och inälvor(inre organ hos djur) blir mat.
Horn, skinn och senor användas till sameslöjden och till kläder. Renskötarna
använder hagar eller gärden och har god hjälp av helikopter och motorcyklar för
att samla ihop renar när de ska märka kalvar eller slakta. För Samerna är det
inte bara ett arbete att sköta renar, utan också ett sätt att leva. Renskötsel
ger samer en stark känsla av att förvalta en gammal kultur.